Skol-SM Långdistans

Hej!
Innan jag skriver något mer vill jag bara varna alla för det här kan bli ett LÅNGT inlägg. Alla som tar sig igenom får extra poäng;)



Ni vet att jag hade som mål att bomma mindre än 5 minuter? Jag kan tala om för er att det sket sig...

Scen: tänk regn, kyla, blåst och då är ni nära hur det såg ut denna dag

Start-1 Startade samtidigt som Johan och Lisa (dalarna) och Johan körde tävling till startpunkten, något jag och Lisa inte var så pigga på... men annars var det ju lätt, släpstigen och sen rakt på, spik:D

1-2  Såg inte det snabba höger vägvalet så jag köttade ut på stora stigen söder om ettan. Sprang och sprang och sprang och då kom Johan som skjuten ur en kanon och då förstod jag att jag inte sprang så fort som jag ville tro -.- . Såg kraftledningen och vek in, kom till mossen, grönområdet och höjden. Bara att det var fel höjd och allt suck och stön. Till slut fattade jag vart jag var och sprang rätt. När jag kom fram insåg jag att jag var ikapp sprungen med 16 minuter........

2-3 Fundrade allvarligt på att bryta där men jag insåg att det inte skulle bli så mycket kortare för det så jag kämpade på. Det var i stort sett stig hela tiden så det var bara att trycka på.

3-4 Eftersom jag var livrädd för att bomma mer så tog jag det försiktigt och passade kartan typ en miljon gånger på den här sträckan trots att i vanliga fall är det här min terräng. Kom fram och stämplade.

4-5 En till sträcka som jag i vanliga fall hade älskat men jag tog det superlugnt och hamnade rätt (y)

5-6 Började få upp lite självsäkerhet igen och kollade kanske bara på kartan 178 gånger på denna sträckan. Följde mossen och rakt på.

6-7  Träffar Malin (dalarna) vi snackar lite snabbt (som ni märker var inte jag så tävlingshetsad) och konstaterar typ att vi ska till samma, hon går norrut jag går söderut.
 Kommer ut på mossen, so far so good tänkte jag o köttade på. Hoppade över en bäck, tänkte på hur synd det var att ingen mätte mitt långa hopp för jag hade säkert slagit något slags rekord i längdhopp.
Ser en himla avspärrning mitt i mossen, wtf tänker jag, den passar inte in! vecklar upp kartan och inser att jag står vi gölen i mossen (lååångt söder om sjuan).
Då var jag så kall och blöt och trött att jag bara gav upp och började springa mot vägen och sen bara mot mål.

So that's it
Jag bröt
För andra gången i mitt liv



Men vet ni vad?
Livet går vidare
 om vi haft sånt väder hade vi skrattat oss lyckliga





DUSCH-TAJM

Kall och i regnet bytte vi om och konstaterade ungefär att orienterare är självplågare;)
Som grädde på moset så såg ju killduschen in i tjejduschen -.-


ja det var en trevlig sammanfattning, vilka orkade läsa hela? ;) Blev dock inte sååå långt

Sara

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0