Fly away

Hej!
Här kommer ett litet inlägg om söndagens kavleDM:
Det blir inte med någon karta för jag kan inte scanna in själv:P

Ungefär så där lerigt var det, överallt! Inte kul att packa upp kan jag säga.

Men så här gick det till i min klass iaf(bör tilläggas att det var 3 lag med);
Första sträckan var en parallellsträcka. Jag och Sofie sprang den och vi bommade bort oss. Växlade ungefär en 15 minuter efter eller nått.
Vi var lite småsura när vi kom i mål och konstaterade att vi borde inte springa ihop för vi bommar bara då (hur det ska gå på daladubbeln är ett mysterium).
Vi sa att om Malin (som sprang sista sträckan) tog ikapp så skulle vi vara nöjda.
Vi var nog båda ganska besvikna och iaf jag kände det där man känner när man sprungit dåligt på kavle, att man sabbat för laget.

Vi stod vid målfållan och helt plötsligt ser vi Malin komma upp från sista.
Den känslan, att se hennes korsa mållinjen först. Den känslan får inte vi orienterare känna ofta, känslan av att tillhöra ett lag.
Det är lite synd men det gör ju ögonblicken vi  upplever det så mycket mer minnesvärda

Sara